Nyårskrönika 2016

By | december 31, 2016

Kära vänner! Det är dags att sammanfatta år 2016. Ett år som har varit händelserikt som vanligt.

Under hösten tog jag tag i att försöka bli av med mina extra kilon. Efter två månaders strikt LCHF-diet hade jag gått ned 10 kg. Inte illa, men efter alltför mycket julmys är det nu dags för nya tag i januari igen!

Detta år har jag också blivit aktiv i min musikproduktion. En julskiva, en höstskiva samt ett par singlar i början av året har det blivit. Allt finns att lyssna på via Spotify och jag skänker i år 100% av mina royalties från en av singlarna (Kinderszenen – von fremden ländern und menschen) till flyktinghjälp och från en annan singel (Wedding Day at Troldhaugen) till föreningen Smith-Magenis syndrom. Jag har också spenderat mer tid med min äldsta dotter vid pianot i år, så en dag kanske ni får höra henne också!

Som egenföretagare är jobbet många gånger som en berg och dalbana. Året började lite lugnare, men under andra halvan av året har det varit riktigt fullt upp. Jag har fått tacka nej till kunder. Jag är samtidigt väldigt tacksam att ha fått en fungerande vardag igen efter situationen vi hamnade i med min yngsta dotter och hennes diagnos. Tack vare att jag är egenföretagare får jag den flexibilitet som krävs för att anpassa vardagen till min dotters behov. Det är också väldigt befriande att inte ha ansvar för andra än mig själv.

Det går i cykler också med min yngsta dotter. I början av året gjorde vi stora framsteg. En mycket bra aktivitet var Habiliteringens gruppträning ”NIT”, där jag tycker hon gjorde stora framsteg främst med balansen. Tyvärr kom ett jättestort bakslag i maj. Hon fick två kraftiga epilepsianfall med kort mellanrum. Tidigare hade hon inte visat några tecken alls på epilepsi, så detta var helt nytt för oss. Maj och juni blev våra allra värsta månader hittills, medan hon låg på sjukhus och vi testade olika mediciner. Nu är till slut epilepsin under kontroll, men hon är långt ifrån helt och hållet av med problemen.

För nästan exakt ett år sedan fick vi avslag på vår ansökan till kommunen om mer hjälp till vår dotter. Vi försöker verkligen klara oss så mycket vi kan helt själva, men det finns gränser för hur mycket man orkar som föräldrar. Jag har svårt att se annat än rent ekonomiska skäl till kommunens avslag (vilket bryter mot lagen). Vi överklagade ärendet till domstol. Ett halvår senare avgjordes ärendet i domstolen och vi vann mot kommunen. Det var en stor lättnad för oss, men det känns bedrövligt att behöva gå till domstol för att få beviljat det stöd vi behöver. Många gånger har de mest behövande inte ork eller tid att driva ett ärende i domstol.

Jag är nu glad och tacksam att få fira avslutningen av 2016 med familj och vänner och ser med stora förhoppningar fram emot 2017!

Gott nytt år alla!