Försoning är nödvändig i flyktingfrågan

By | februari 1, 2016

Fredagskvällens mörka händelse, då ett hundratal högerextremister och fotbollshuliganer attackerade invandrare runt Stockholms Centralstation är ett mycket illavarslande tecken på hur hat och frustration växer i Sverige. ”Bra jobbat alla igår som var ute och visade slöddret var skåpet ska stå igår i centrala Sthlm!” skriver Facebookgruppen ”Vi som stödjer Sveriges medborgargarde”, som organiserade fredagens händelser. Facebookgruppen har i nuläget nästan 10000 likes, vilket visar på ett långt större stöd än bara de våldsverkare som deltog på fredagskvällen.

Våld föder våld. Det skall inte uteslutas att händelserna kommer att eskalera. Som jag skrivit tidigare så är Sverige som en explosiv tryckkokare på grund av den splittring som gällt inom invandringsfrågorna. Som Peter Santesson klokt skriver i sin krönika: ”Fel” åsikt i flyktingsdebatten har kostat vänner och karriär:

Migrationsfrågan blev så pass infekterad i svensk debatt att den har varit socialt uppslitande.

Vissa enstaka politiska frågor kan bli laddade till den grad att ståndpunkter uppfattas definiera en som person, hela ens moraliska värde och sociala hemvist.

Det är frågor som får vänskapsband att brytas, familjer att slitas isär och karriärer att tvärstanna. I Sverige har migrationsfrågan till slut blivit en fråga av det slaget – närmast ett trauma.

Då återgår inte allt till ett normalläge bara därför att en sakpolitisk förändring har skett – för konflikten har sedan länge slutat att bara handla om sakpolitik.

Många av dem som talat varmt om vikten av allas lika värde och inkludering har själva ägnat sig åt mobbning och nedvärderande beteende. Det har blivit något nästan religiöst över det hela, där folk markerar sin egen godhet genom att fördöma ”orättfärdiga”. Saklig information, om den har kommit från fel källor, har avfärdats som ”djävulens påfund”. Istället för att diskutera sakfrågor har många debattörer istället försökt brunstämpla och karaktärsmörda sina meningsmotståndare. Som om något automatiskt blir mindre sant genom att kalla avsändaren för ”troll”. Som om inte allt som framförs bör gå igenom kritisk granskning oavsett avsändare.

Den miljöpartistiske politikern, Josefin Utas, beskriver detta mycket bra i krönikan ”Ju mer vi kallar dem troll desto fler blir de”. Tänk om fler kunde lyssna på henne!

Risken är nu att pendeln slår över kraftigt åt andra hållet. När polisen går på knäna av överbelastning, kod 291 lägger locket på, kriminella Marockanska ungdomsgäng härjar och politikerna visar fullständig flathet med problemen, så är risken att Sverige snabbt förvandlas. Från att vara ett samhälle byggt på världens högsta tillit till ett hårt samhälle där den starkes rätt gäller. Inte blir det bättre av att många ledande politiker har gjort fullständiga kovändningar utan att förklara sig.

Pendeln kan snabbt svänga över till att extremhögern fylls på med frustrerade medborgare som uppfattar samhällskontraktet som brutet. Svenska Motståndsrörelsens ledare, Klas Lundh, lär ha sagt att ”Sverigedemokraterna är bara en ofrivillig plog som banar vägen för ett radikalare alternativ”. Fredagskvällens händelser var ett mörkt tecken på vad som kan komma.

Jag är inne på samma slutsats som Peter Santesson. Det som behövs mer än något annat just nu är försoning.

Försoning