Historien om Snilleblixtarna

By | december 18, 2015

Vad har Kungen, Alfons Åberg och Nationalencyklopedin gemensamt? Läs vidare så får du veta svaret!

Maria och Johanna var två 8-åriga tjejer som tyckte att sje-ljuden var krångliga. Allt som låter på samma sätt borde stavas likadant tyckte de. Kan du se vad det står på mjölkpaketet nedan?

Snilleblixtarna Arla Bokstaven Sje

Schyst! Eftersom Maria och Johanna var Snilleblixtar så uppfann de en egen bokstav för alla sje-ljud. Smart, eller hur?

Denna uppfinning, samt hundglasögon, tepåspressare, lysväxeln och skridskosnöråtdragaren, prydde frukostborden i hela Sverige när de visades på Arlas mjölkpaket år 1999. Sedan visades de upp på världsutställningen år 2000 i Hannover, Tyskland, med 40 miljoner besökare!

Många skolbarn, och föräldrar, känner nu för tiden till Snilleblixtarna, men få känner till hur det startade. Det här är historien om hur Snilleblixtarna började.

Dynamiten, tändstickan, blixtlåset… Alla tre är exempel på viktiga svenska uppfinningar (eller förbättringar av andras uppfinningar) som har betytt mycket för väldigt många människor. Exempelvis dynamiten uppfanns av Alfred Nobel, som genom sitt testamente gjorde Sverige berömt i hela världen. Nobels släktingar fick bara en liten del av arvet eftersom Nobel ansåg att stora rikedomar som ärvs bara bidrar till lättja och försoffning. Istället gick hans stora förmögenhet till Nobelpriset, som har delats ut sedan 1901. Sverige har på mindre än 100 år gått från ett fattigt land till ett rikt land. Detta har vi uppfinnare och entreprenörer som Alfred Nobel att tacka för, som gjorde att företag och arbetstillfällen skapades i det fattiga Sverige.

En annan uppfinnare och entreprenör är Anders Rosén. Han ville göra något för skolbarnen och hade 1991 startat Äggfallet, en tävling för skolbarn att hitta det smartaste sättet att få ett rått ägg att klara ett fall på 25 meter. 1993 fick han en ny idé. Tillsammans med lågstadieläraren Inga-Lill Ottosson på Kristinedalskolan i Stenungssund startade han Snilleblixtarna, där barnen fick lösa vilka problem som helst och visa på en utställning. Namnet ”Snilleblixtarna” förresten… Det var barnen själva som uppfann det!

Snilleblixtarna Angelica Karlsson

Av Kristinedalsskolans cirka 150 barn så var 25 Snilleblixtar första året. Andra året ville dubbelt så många barn vara med, över 50 stycken. Tredje året deltog 150 Snilleblixtar från Stenungsunds skolor och det hade börjat sprida sig i landet, med ytterligare cirka 500 Snilleblixtar i Sundsvall och 50 i Härnösand. Anders Rosén var med i TV-programmet Kvällsöppet och i Gomorron Sverige sade Snilleblixten Pani i direktsändning till svenska folket:

Ni skall veta det alla som ser det här att jag är Snilleblixt och jag är jättestolt och har fått synliggöra min förmåga och önskar att alla barn skall få bli Snilleblixtar. Jag tycker att ni alla skall ringa till Anders Rosén i Stenungsund.

Hela Sverige ringde och Anders åkte på turné.

Snilleblixtarna byggde på ett frivilligt deltagande och att stimulera barnens kreativitet, initiativförmåga och självtillit, genom att de självständigt får lösa ett problem som de stött på i sin vardag och stolt få visa upp sin lösning. Barnens otroliga skapar- och tankekraft synliggjordes i de vuxnas värld, eller som Maria 8 år från Kristinedalsskolan stolt påpekade för sin lärare:

Fröken, fröken. Jag är en snilleblixt faktiskt – jag kan tänka själv!

En av dem som tidigt uppskattade Snilleblixtarna var Kungen. På en utställning fick Kungen se några av Snilleblixtarnas uppfinningar. Kungen verkar ha gillat Snilleblixtarna, för kort därefter fick Anders Rosén ett kuvert med en personlig hälsning från Kungen och en gåva på 10000 kronor ur Kungens Jubileumsfond. Dessa pengar skänkte Anders sedan vidare till Snilleblixtarnas förening.
Kungen besöker Snilleblixtarna

En annan kändis som gillade Snilleblixtarna var Alfons Åberg. Naturligtvis ville Alfons också bli Snilleblixt. ”Om jag inte når upp till galgen… får väl galgen NÅ NER till mej…”.

Snilleblixtarna Alfons Åberg

Gunilla Bergström, hon som är författaren bakom Alfons Åberg, berättade så här för Anders:

Dum är den industrispion som inte lyssnar på barn och deras tankevärld. Den lilla ungen står och glor uppåt väggen – på sin jacka, på galgen däruppe… Att kläder ska hänga så högt? Pang. Snilleblixt. ”Men om jag inte når upp till galgen – så får väl galgen nå ner till mig!” Och barnet gick iväg och gjorde en hängare med extralång hals. Right on the spot. Mittiprick.

Det är ingen saga. Det är sant.

Krassa, realister och kreativa är barnen. Kollar med nyfiken blick och tar till sin spontana fantasi. Det är UR-mänskligt. Det är vad vi vuxna – på reklambyråer, inom teknik, i nöjesindustrin – går på öppna-sinnet-seminarier och finn-din-kreativitet-kurser för att uppnå. Tappert vuxna försök att bli… som barn.

Anders menade att ”om vi på äldre dar’ ska kunna ha en pension som kan anses värdig, så är det dags att vi låter våra barns kreativitet och uppfinningsförmåga komma till sin rätt”. Detta gällde det också att få dem som styrde i Sverige att förstå. Politikerna alltså. Anders lyckades få SJ att sponsra 20 biljetter för en resa till Stockholm för barnen så att de skulle kunna visa sina fantastiska och okonventionella uppfinningar i Riksdagen. De fick en inbjudan av Riksdagens talman och barnen hälsade riksdagsledamöterna välkomna med ”Goddag. Sveriges framtid är i Riksdagen idag!”. En vägtrafikskylt som ändrade färg när det blir halt, en ”störare för störande mobiltelefoner” och andra smarta uppfinningar visades.

Snilleblixtarna_Riksdagen

Anders fortsatte att försöka påverka politikerna även följande år, men inget konkret hände. Här är ett positivt och uppskattande brev han fick från dåvarande arbetsmarknadsministern Mona Sahlin. Anders fortsatte kontakten men något konkret resultat blev det tyvärr aldrig.

Snilleblixtarna Mona Sahlin

Anders ansåg när han startade Snilleblixtarna att skolan var alldeles för styrd. ”I den här normeringen, att alla skulle tänka lika, är det väldigt många barn som tar stryk. Barnen blir passiviserade och det uppstår mycket mobbning och skit. Vi måste ha en skola, inte bara för en typ av hjärnor, utan för alla typer av hjärnor” förklarade Anders vidare. Dessa slutsatser fick han senare vetenskapligt stöd för ifrån hjärnforskaren Matti Bergström. Det låg också helt i linje med entreprenörskapsprofessorn Bengt Johannissons forskning och boken ”I entreprenörskapets tecken”.

Anders berättade om den lilla flicka som blev sedd:

Lena var en liten flicka på 9 år som inte hade blivit sedd av de vuxna. Flickan var väldigt ostabil i sitt humör. Ena dagen ledsen, andra dagen glad. När vi startade Snilleblixtarna var hon en av dem som uppfann mest saker. På ett halvår uppfann hon cirka 15 uppfinningar. Hon ville hela tiden bli bekräftad. Vi åkte runt mycket på skolor och Lena berättade och visade upp sina uppfinningar. Hon växte för varje dag som gick och fick ett bättre självförtroende och blev mer stabil som person. Hon mådde helt enkelt gott av att bli sedd. En dag var Lena utfrågad av Anders Rosén om hur det känns att stå och berätta inför stor publik om sina uppfinningar.

Lena: Det känns som om ett ljus tänds uppe i huvudet och sen vandrar ned genom kroppen till magen och jag skriker ”jippi jag kan något”.
Anders: Vad är det roligaste med Snilleblixtarna?
Lena: Det är kul att uppfinna men det roligaste är att de vuxna lyssnar!

Anders berättade också om hur viktigt det är att bli respekterad för sin olikhet:

Pelle var en pojke på 12 år som var klassens pajas och hade lägst status. Ingenting fungerade på lektionerna. Till slut fick Pelle en egen assistent och hamnade i ett litet rum för sig själv. Där satt han och pillade i apparater och uppfann saker. Hans senaste uppfinning var en roterande discolampa som var jättehäftig. Han gick och letade efter skrot och dylikt i sitt områdes soprum och uppfann med hjälp av detta olika saker. Vi övertalade honom att vara med på pillardagar till de yngre barnen som handledare och gissa – han blev en alldeles förträfflig handledare så klart. Han växte och fick bättre status i skolan för varje dag som gick. En dag var det hans egen klass tur att ha pillardag och nu var det kul att se att i denna arbetsamma klass kunde han vara handledare för sina kompisar och alla var sysselsatta med att plocka sönder och undersöka. Frökens kommentar var att detta var den bästa lektionen i denna klassen någonsin och alla var intresserade och arbetade. Nu var det dags att åka till Snilleblixtmässan i Mariefred. Pelle skulle naturligtvis få chans att följa med. Alla i skolan sade: ”det kommer aldrig att gå”.

Naturligtvis gick det bra. Pelle skötte sig ju utmärkt. Han hade ju vuxit och blivit sedd.

Snilleblixtarna har förresten inte bara hållit sig inom Sverige. Även internationellt har barnens fantastiska uppfinningsförmåga uppmärksammats. Här besökte Anders Rosén den svenska ambassaden i Washington och höll i ett Äggfall för barn från fattiga områden och barn med handikapp. Detta visar tydligt att alla barn är naturligt kreativa, oavsett social eller etnisk bakgrund.

Anders har också spridit Snilleblixtidén i Norge, Danmark, Ryssland och på Cypern.

Snilleblixtarna är idag en etablerad organisation med Skolverket som huvudsponsor. Så här beskriver de sig själva:

Snilleblixtarna i Sverige utbildar i en metodik som i första hand vänder sig till lärare som arbetar med barn från förskoleklass till årskurs 5, men också till fritidspedagoger och lärare på särskolan. Metodiken syftar till att uppmuntra till entreprenöriellt lärande för i första hand teknik, naturvetenskap, uppfinningar och entreprenörskap på samma gång som kreativitet, initiativförmåga och självtillit stimuleras. Nyfikenhet och lust att lära blir också ett resultat. Snilleblixtarna fungerar bra oavsett vilken lärstil olika barn har, samt för barn med koncentrationssvårigheter. Det har också visat sig att barn med invandrarbakgrund lär sig språket snabbare.

Snilleblixtarna i Sverige är en allmännyttig ideell förening vars syfte är att sprida Snilleblixtkonceptet till så många grundskolor som möjligt runt om i hela landet. Skolvetket är huvudfinansiär. Medlemmar är i första hand kommuner, Science Center eller KomTek, men också högskolor och universitet. Vi har också ett nära samarbete med Tekniska Museet i Stockholm.

År 2009 fick Snilleblixtarna Nationalencyklopedins Kunskapspris.

Och här är några barnuppfinningar som har blivit verklighet och säljs på Åhléns idag:

Ganska säkert är att alla vi vuxna har mycket att lära av våra barn. Vi lär av och för livet!