Därför växer Sverigedemokraterna

By | augusti 5, 2015

Sverigedemokraterna fortsätter att slå rekord efter rekord i opinionsmätningarna, även om de senaste siffrorna från junimätningarna spretar som vanligt:

  • 22,1 procent hos Sentio
  • 20,1 procent hos Yougov
  • 15,9 procent hos DN/Ipsos

Två saker är väldigt tydliga. Generellt får Sverigdemokraterna högre siffror i mätningar som görs via web än telefonintervjuer (orsakerna kan naturligtvis spekuleras i). Och dessutom, om sifforna jämförs med tidigare mätningar inom samma institut så är trenden väldigt stabilt ökande.

Lena Melin på Aftonbladet har funderat över varför:

Varför händer det här i några av världens tryggaste, mest ­jämlika och rikaste länder?

Det är dags att några skarpa ­hjärnor, en slags nor­disk kriskommission, studerar fenomenet på ­djupet.

Frågan som bränner och irriterar är varför en allt högre andel av några av världens mest lyckligt lottade befolkningar ­känner en ­sådan oro och frustration att de låter den gå ut över ­sina medmänniskor.

Lena Melin är verkligen inte ensam om att ställa dessa frågor. Både Socialdemokraterna och Moderaterna var lika oförstående i sina eftervalsanalyser. Större delen av etablerad media likaså. ”Ökande rasism och inskränkthet” verkar vara standardsvaret. Po Tidholm skriver:

”Det ironiska med att skriva om migration i en dagstidning är att de som skriker allra mest högljutt om att man inte får prata om invandringen i det här jävla landet har slutat ta del av etablerade medier. De sitter i stället och surar framför Avpixlat eller ett Facebookflöde fullt av vardagsrasism. Där odlar de myten om åsiktkorridoren och vänstervridningen av medierna. I denna lilla värld är rasismen normaliserad och världen spegelvänd. Det är världssamfundet, EU och Sverige som är extrema, i sina halvdana försök att leva upp till grundläggande humanitära åtaganden.

Om någon SD-anhängare trots allt läser detta vill jag ändå säga att jag på allvar förstår den obekväma känsla av förvirring somliga känner inför förändringarna i mindre norrländska städer och samhällen. Det var ju inte länge sedan allt funkade på ett annat sätt. ..”

Goblin taunting

Ungefär samma förklaring som har förts fram gång på gång nu i många år om obildade och faktaresistenta troll som aldrig fattar trots ständiga bevis för invandringens fördelar. Som inte hänger med i utvecklingen utan drömmer sig kvar i en gammal världsbild. Som inte ser parallellerna med 1930-talets Tyskland.

Och… problemet tycks bara bli värre och värre! Detta trots alla ”Gilla olika”-kampanjer, avslöjanden om rasism på anonyma forum, kändisupprop såsom ”Oss Alla”, rapporter från politiska tankesmedjor som framhäver migrationens fördelar, en statsminister och en finansminister som förklarar att Sverigedemokraterna är ett nyfascistiskt parti, etc. Med tanke på att inget av detta har hjälpt så är det inte särskilt konstigt att Lena Melin ställer frågan.

Men, tänk om problemet är ett helt annat…

Insanity: doing the same thing over and over again and expecting different results.
(Albert Einstein)

Allt fler människor…

  • undrar varför statsministern lovar gång på gång att ”Vi tjänar på invandringen”, samtidigt som han kräver att andra länder avlastar Sverige.
  • upplever hur vår gemensamma samhällsservice (vårdcentraler, skolor, etc) inte längre klarar sina uppdrag, på grund av asyltrycket. Krislarm på flera sjukhus.
  • skräms av att fundamentalisterna tar över allt mer i förorterna, att flyktingar möter sina förföljare i Sverige och att barn leker ISIS på förskolorna.
  • reagerar över hur politiker talar om öppna hjärtan och öppna gränser, men knappt erbjuder flyktingarna några lagliga möjligheter att komma till Sverige. Istället hänvisas flyktingarna till livsfarliga och kostsamma resor med människosmugglare. Är det inte hyckleri att tala om öppna gränser men samtidigt effektivt förhindra att flyktingarna kommer hit genom bl a transportöransvaret? Hyckleriet beskrevs redan omkring 1991 av en känd svensk politiker.

Medias rapporter om jättevinster, kompetensregn, etc håller oftast inte särskilt väl för djupare granskning. Trots att exempelvis Sandvikenrapporten är otroligt enkel att genomskåda har Dagens Nyheter ännu inte infört någon rättelse. Av någon anledning räcker inte argumentet att vi skall ta emot flyktingar av humanitära skäl (vilket hade gett oss en mer balanserad debatt), utan invandringen skall göras till ett statligt ekonomiskt investeringsprojekt och motiveras med skruvad statistik.

Detta ”track record” av många fall av vilseledande rapportering och motsägelsefulla budskap leder naturligtvis till att allt fler blir oerhört misstänksamma mot nyhetsrapporteringen i etablerad media. Det är mänskligt att inte lita på den som vilselett dig upprepade gånger (den svenska allmänheten har lägst förtroende i hela EU för diskussionen om invandringen). Läsarna börjar söka information på annat håll… Alternativa medier, utländska nyhetssajter och bloggar. Där det finns allt från mycket bra analyser till rasistiskt skräp. Det handlar om förtroende. I det långa loppet får du det förtroende du förtjänar.

Ännu värre är stigmatiseringen av dem som lyfter upp ovanstående faktiska problem. Fundera över varför nästan ingen ”anständig människa” vågade kritisera Sandvikenrapporten trots de mycket uppenbara felen. ”Fakta är bästa vapnet mot rasism” motiverade Sandvikens kommun rapporten – vilket ju lätt tolkas som att den som inte tror på rapporten är rasist (och en ”ond människa”). Samma metod att stigmatisera kritiker använde alliansregeringen på sin ”mytsida”, där det hävdades att det var en främlingsfientlig myt att invandringen påverkade skolresultaten. Forskning visar nu, tvärtom, att invandringen är den största förklaringen till sänkta PISA-resultat. Oavsett om den forskningen har rätt eller fel så är våra sjunkande skolresultat en fråga vi måste kunna diskutera sakligt och utan tabun. När en fråga knappt kan diskuteras så är det ett demokratiskt problem. En yttrandefrihet som inte tål obekväma frågor är lika värdelös som en flytväst som inte tål vatten.

Människor är förtvivlade och frustrerade. Ann-Charlotte Marteus berättar om brev hon som journalist fått:

De tycker sig se ett förarlöst Sverige där ingen har händerna på ratten och ögonen på vägen. Färdplan saknas. Politiker och journalister svävar i det blå, talar gärna om värdegrund och mänskliga rättigheter, men ignorerar det praktiska: hur ekonomi och välfärd ska gå ihop, hur bostäder och jobb ska trollas fram på rekordtid.

Oron för välfärden framstår som akut. Försörjningsstödet växer på hemorten när flyktingar inte får jobb – och så börjar det skäras i förskola och skola, omsorg och bibliotek. Många låter ungefär som kommunalrådet i Norberg, i Studio Etts reportage, som brast i gråt när hon beskrev läget i sin kommun.

En läsare skriver: ”I vårt land mår många dåligt och känner sorg, ilska, förtvivlan. Ibland ifrågasätter man sitt eget förstånd. Att min verklighet aldrig ska få yppas eller bekräftas.”

I kommentarsfältet på ekonomiforskaren Joakim Ruists blogg berättar en lärare en liknande historia:

Jag är lärare. Det är pinsamt när mina elever kan avslöja journalisters och andra media-människors direkta lögner. Jag är fått frågan om varför man ljuger, och har inget bra svar. Det är skrämmande att det min yrkeskår inte längre finns något intresse av att vara opartisk och saklig. … Jag har ‘mellan raderna’ ombetts att inte använda data från bla OECD eller SCB när dessa visar ‘fel’.

Sedan har vi denna fullständigt sjuka fixering vid Sverigedemokraterna. Med deras rasistiska bakgrund är det naturligtvis enklare att peka på dem istället för att komma med något själv i dessa besvärliga frågor. Så har hela debatten förstörts av att ”du får inte spela Sverigedemokraternas i händerna” istället för att diskutera verkligheten. Som den här västsvenske redaktören i en intervju med Jens Ganman:

Redaktören: ”Visst skulle vi kunna skriva om fusket i asylbranschen och även fusket bland flyktingarna, som verkar förekomma här och var, men då spelar vi SD rakt i händerna och det går inte. SD måste tigas ihjäl. Det är enda sättet. Jag vägrar att släppa in dem och deras anhängare i debatten. Jag vägrar att medverka till en sån grej.”
Jens: ”Men finns inte risken att det blir precis tvärtom? Ni skriver INTE om problemen och så hittar informationen ut på annat håll, folk känner sig lurade och ni tappar i trovärdighet – folk proteströstar på SD?”
Redaktören: ”Det är mycket möjligt att det är så, men det är i alla fall för sent att ändra taktik nu. Vi skulle få så jävla mycket skit om vi plötsligt började beskriva verkligheten annorlunda. Jag orkar inte ta den debatten.”
Jens: ”…och då söker sig folk till sajter som Avpixlat istället?”
Redaktören: ”Då får dom göra det. Går dom in där och läser vill vi ändå inte ha dem som läsare.”

Jag brukar läsa Seth Godin, som jag uppfattar som en av världens mest intressanta framtidsspanare. Seth har skrivit så här om empati:

Empathy doesn’t involve feeling sorry for someone. It is our honest answer to the question, ”why did they do what they did?”

The useful answer is rarely, ”because they’re stupid.” Or even, ”because they’re evil.” In fact, most of the time, people with similar information, similar beliefs and similar apparent choices will choose similar actions. So if you want to know why someone does what they do, start with what they know, what they believe and where they came from.

Dismissing actions we don’t admire merely because we don’t care enough to have empathy is rarely going to help us make the change we seek. It doesn’t help us understand, and it creates a gulf that drives us apart.

Mycket träffsäkert beskrivet av Seth Godin. Jag undrar om inte denna empatibrist grundar sig på högmod och en självbild av ens egen moraliska förträfflighet. Och hur kommer det sig att så få journalister, politiker och goda kändisar bor i mångkulturella områden? Moral visar sig i handling, inte i vad du säger.

SOM-institutet, vid Göteborgs Universitet, ger oss en mer faktabaserad analys av varför folk röstar på Sverigedemokraterna som borde läsas av alla som vill försöka förstå SD:s tillväxt.

Visst finns rasism och främlingsfientlighet i Sverige. Men genom att ständigt mula rasistkortet i ansiktet på folk så har vi devalverat dessa ords betydelse. SD-väljarna bryr sig knappt längre om ordet rasist. Dessutom tycks de rösta på SD på grund av att de ser SD som det minst dåliga alternativet, ett sätt att dra i en nödbroms. Då blir överdrivet flitigt bruk av rasiststämpeln bara kontraproduktivt. Särskilt media och ledarsidesskribenter är skyldiga till detta genom att inte skilja mellan rasism och systemkritik. Exempelvis Johan Westerholms blogg råkade ut för att stämplas som hatsajt av Aftonbladet.

En sak till att komma ihåg är att de flesta SD-väljare tills alldeles nyligen röstade på socialdemokraterna, moderaterna… och till och med miljöpartiet. De är de gamla partiernas ”ex”. Var dessa väljare då rasister medan de röstade på sina gamla partier? Vill de gamla partierna ha tillbaka dessa väljare…!? Att skrika åt sina ”ex” och kalla dem faktaresistenta idioter brukar inte vara en bra metod.

Jag tror det bara finns ett sätt att stoppa SD:s tillväxt. Sluta upp med att ständigt utgå från SD genom dumheter som ”det där kan vi inte säga/göra/föreslå för då spelar vi SD i händerna”. Vi måste komma med egna konkreta realpolitiska förslag. Återigen, inte utgående från SD, utan helt egna genomtänka lösningar. Slutligen, för att återfå förtroendet, måste vi erkänna, utan omsvep, alla misstag som gjorts tidigare. Förtroende vinns genom ärlighet.

Mats Edman, chefredaktör på Dagens Samhälle, skrev förra året i november en artikel: ”Tänk om Jimmie Åkesson blir statsminister 2018”.

En av många frågor som indignerade politiker och debattörer i dag bör ställa sig är måhända, givet Migrationsverkets prognoser och den historiska trenden, om Sverigedemokraterna kan bli landets största riksdagsparti 2018. Fördubblas partiet för fjärde valet på raken talar vi om 26 procent. I ett sådant scenario, som seriösa bedömare på allvar börjat diskutera, blir det inte så mycket kvar till Socialdemokraterna och Moderaterna i nästa val.

Mats Edman fick skarp kritik för ovanstående artikel. Snacka om att skjuta budbäraren…

Vi behöver mer än någonsin använda både hjärta och hjärna för att lösa situationen. Det krävs en balans mellan ideella värden och praktiska hänsynstaganden. Invandringsfrågan är inte svartvit, där de enda alternativen är helt öppna gränser eller helt stängda gränser. Det finns många kloka och insatta personer som sitter på konkreta förslag, men debattklimatet i Sverige är så uppskruvat och hatfyllt att de dränks bland alla halmgubbar, guilt-by-association och smutskastningsmetoder. De eftertänksamma ger sig inte gärna in i den debatten.

Jag ser inget som tyder på att migrationen till Sverige, eller Europa, minskar inom överskådlig tid. Tvärtom. Det är ingen tillfällig topp vi ser och den har heller inte kommit som någon överraskning. I och med detta tror jag vi kan vänta oss en mycket stor dramatik närmaste året. Sprickor inom EU, murar och stängsel, militär som bevakar gränser, nödrop från kommuner som har svårt att klara bostäder, skola och omsorg, etc. Om vi nu samtidigt skulle få en finanskris igen (sådan vi fick 2007-2008) så vill jag knappt ens tänka på hur konsekvenserna kan bli.

Vi får hålla tummarna för att jag har fel eller har missat något.

Läs mer: Detta får du inte läsa i etablerad media del 1.

Goblin Troll Dog