Sista akten i den grekiska tragedin?

By | juni 17, 2015

Blir det en ”Grexit”? Onekligen har Grekland kommit allt närmare stupet sedan förhandlingarna mellan Greklands nya regering och ”Trojkan” (EU-kommissionen, ECB och IMF) för femtielfte gången gått i stå.

”Grexit”, att Grekland lämnar eurosamarbetet, skulle betyda början på slutet för eurozonen.

Detta varnar Greklands premiärminister Alexis Tsipras för. Ett uttalande som jag själv tolkar mest som förhandlingstaktiskt spel och skrämselpropaganda (dock inte utan allvar). Men något som jag däremot ser som en tydlig signal är att Grekland inte gjorde sin betalning till IMF för drygt en vecka sedan. Att långivarna nu öppet börjar tala om en ”Grexit” är också ett mycket tydligt tecken på allvaret.

Ett annat tecken på att vi är i den sista akten av tragedin är Alexis Tsipras debattartikel i franska Le Monde. Där skyller Alexander Tsipras allt på Trojkan och menar att Trojkan inte tar hänsyn till grekernas demokratiska beslut:

It is due to the insistence of certain institutional actors on submitting absurd proposals and displaying a total indifference to the recent democratic choice of the Greek people

En mycket märklig inställning – det som Alexander Tsipras kallar ”absurd proposals” är att Grekland skall fortsätta skuldsaneringen enligt plan. Om jag själv hade en stor skuld till banken och hade gjort upp om en plan för skuldsanering så tror jag knappast banken hade accepterat ett besked att ”vi har röstat demokratiskt i familjen och bestämt att vi inte tänker fortsätta skuldsaneringsplanen”. Vilken bank skulle då ha gått med på att fortsätta låna ut pengar?

Greklands statsskuld är nu cirka 320 miljarder euro. Detta motsvarar ungefär 180% av Greklands BNP och cirka 28 000 euro per invånare. Det är inte en skuld som går att ”rösta bort”, utan självklart kräver den förhandlingar och en uppgörelse med långivarna. För att de skall bevilja nya lån ställer de naturligtvis krav på att Grekland gör tillräckliga åtgärder i sin ekonomi (och inte bara snackar).

Men det är inte bara statsskulden som är problemet. Inom ECB så finns ett avräkningssystem (TARGET2) mellan de olika euro-ländernas centralbanker. Detta innebär att när grekiska privatpersoner och företag flyttar pengar till utländska konton eller tar ut sedlar och gömmer i madrassen, så får den grekiska centralbanken en skuld till övriga centralbanker. Om Grekland lämnar euron, och inte betalar sin skuld, så kan detta bli mycket dyrt för övriga centralbanker. Skulden ligger på omkring 100 miljarder euro och är en tickande bomb eftersom den ökar kraftigt varje vecka.

I en artikel i The Economist beskrivs Alexis Tsipras regeringsparti Syriza så här:

Perhaps it was naive to expect anything else. A few years ago many of the men now in charge spent their time discussing the contradictions of capitalism over coffee and cigarettes. Few had ever run anything, let alone a government.

Partiet lovade ett slut på åtstramningarna och samtidigt att Grekland skulle stanna kvar i euron, d v s att ”äta kakan och ändå ha den kvar”. Med denna verklighetsfrämmande politik så har Greklands regering senaste månaderna raserat det mesta av de framsteg som gjorts tidigare.

Även om Grekland får en uppgörelse med långivarna som gör att de får ut de sista lånen i nuvarande stödprogram så klarar de sig inte länge på dessa pengar. I grund och botten hänger allt på att de måste få in mer skattepengar. Och då gäller det att vara rädda om dem som försörjer landet. Den grekiske entreprenören och företagaren Marco Veremis konstaterar:

Your average middle-class liberal employed in the private sector is simply not trained to take to the streets, occupy parliament or shout down their opponents.
[…]
The price my generation of professionals may pay for being so disengaged from all things political will be to end up strangers in our own country.

De som försörjer landet är inte vana att skrika och bråka. De har fullt upp med att sköta sina jobb. Istället är det andra, mer högljudda och extrema, grupper som tagit över landet.

Ett ytterligare problem är hur politiker och myndigheter har fifflat med siffror och statistik. När Pasok-regeringen förlorade 2004 till högerpartiet Ny Demokrati så avslöjades hur mycket tidigare regering fifflat med statistiken. Exempelvis den statliga järnvägen visade sig vara så olönsam att den grekiske politikern Stefanos Manos hävdade att det hade varit billigare att skicka alla resenärer i taxi. Men genom kreativ bokföring kunde detta döljas. Dåvarande chefen för Greklands statistikmyndighet hade en sådan enastående förmåga att fixa till siffror att han kallades för ”magikern”. Både budgetunderskott och inflation lär han ha lyckats ”trolla bort”.

Det kan gå mycket snabbt utför. Om ingen uppgörelse nås snart, så att Grekland missar sina betalningar i juni, så kommer troligtvis ECB att strypa finansieringen till de grekiska bankerna. I det läget har Grekland inget annat val än att börja trycka sin egen valuta. Därmed åker de direkt ut ur euro-samarbetet. På lite sikt är frågan om de blir kvar i EU.

Det ser onekligen mycket mörkt ut…